william björndal

Godmorgon ensamheten.
nog det trognaste jag har. det enda jag kan räkna med att finna vid min sida i alla lägen. jag har fortfarande inte vant mig vid en vardag som varit kontinuerlig i ett fleral år nu. jag vill inte vänja mig, vill enbart förneka.
jag vaknade med funderingar över att ta vara på dagen, men dem försvann desto längre in på dagen jag kom. jag hamnar i soffan med en bok uppkallad efter teresa cooper och förgyllande joy division. jag trivs, i ensamheten.

- och för er som inte har hängt med i förändringarna så har jag officiellt bytt efternamn till Samson.
finns ingen samuel johansson längre.

Jag har inte skrivt i min blogg på nästan exakt ett år.
det är lite spöklikt att höra om saker jag har gjort som jag inte minns.
när jag gjorde en ny blogg för ett år sedan gjorde jag det mer för nöjet. utan att tänka på att jag kanske borde ge min tid till att spegla ett budskap. eftersom att detta trots allt är en officiell blogg.
så denna gång skall jag skärpa till mig mer. jag har en del ord som behöver fastna någonstans.

Det blåser ute. det är höstigt ute. det är jätte mysigt ute. jag älskar verkligen hösten. önskar den kunde stanna för alltid. jag vill inte ha den kalla vintern, inte snön eller kylan. jag vill bara att det rödgula ska stanna, att blåsten ska vara föralltid och rugget som ligger som en dov dimma över hela Sverige. jag har haft konstiga tankar i huvudet idag. vet inte riktigt vad jag ska göra av dem. vill inte skriva ut dem för er heller. (vad tänker jag med? klart dem inte behöver sägas)

ibland börjar jag önska, att folk var mer som mig. att det fanns någon som tyckte och tänkte som mig. någon som jag skulle trivas med. inte som jag skulle få anstränga mig för att vara med. det är nog elakt egentligen att inte acceptera att alla är som dem är. men, det är så svårt när alla känns så tomma. ni har era åsikter om mitt liv, eller om mitt utseende. men so what? kommer det hjälpa er i vardagen?
- nej.
kommer det hjälpa mig i vardagen?
- nej.
logiskt, så är det isf en onödig drift. ett ondögit tyckande. antagligen, är det bara mitt starka tycke som har fel igen. men även om jag har fel, så är det så det blir i min värld, och det jag måste rätta mig efter.
varje gång jag är på väg och somna, och tusentals tankar går igenom mitt huvud ifrån dagen. tankar som försöker sorteras och bevaras någonstans, varje gång när jag ligger där, så tänker jag alltid att jag ska vakna dagen efter och vara mer mogen.
att när jag går upp ur sängen för att göra exakt samma sak som varje morgon, så ska jag göra det för att jag är mogen. för att jag vill leva.
men det slog mig också, att inte vilja leva, ligger inte i mogenhet. att inte vilja leva är en exakt lika mänsklig drift som att dricka vatten. bara att vi har lärt oss att inte välja den själva, utan det säger livet till automatiskt. men vi har inte tagit bort funktionen med att dö. vi kan göra det när vi vill. så jag kommer nog aldrig kunna vakna,
och bry mig mindre om döden.

Idag har varit en snurrig dag. haft två prov. tror jag klarade båda två relativt bra. (fuck no. gick åt helvete. jävla idiot att jag inte pluggade mera. jag hade tiden. förstår bara inte varför jag inte orkar ta mig tiden)
ska ha ett prov imorgon också. kanske dags att plugga..
haft väldigt många djupa diskutioner idag. jag tycker om dem, men det är alltid mitt ord som blir sist. inte för att jag har något klokt att säga, utanför att mina teorier är så sjuka att ingen orkar säga emot. ingen orkar finna ett bra argument nog som går att använda emot mig. det är lite tråkigt faktiskt, att jag aldrig får en riktig konversation där jag kan tagga till tusen. tror nog hela min klass har fått bilden idag utav att jag är självmordsbenägen. (fast, det är jag ju) nej jag är inte självmordsbenägen. jag tycker bara livet är värdelöst och är villig att dö vilken dag som helst. det är tråkigt att leva när ingenting gör det riktigt roligt. motiveringen är så liten. och den motivering som existerade innan försvann när vi föddes med den. vi föds in i en värld där allting är självklart och läggs upp på ett fat. vi har våran trygga sjukförsäkring och bostad. vi har våran trygga skola och hjälp. vi har allt.
fyfan vi borde skämmas.
jag tror jag ska svära lite inatt. svära högt för hur skamlig jag är som människa.
nej. nu ska jag läsa min dearly beloved - dexter dearly devoted.

Godmorgon sverige ja!
nej nu ska vi inte vara så trevliga. jag är tidig idag. hållt igång sedan halv sex redan. jag har kommit på att mina mornar, är väldigt tråkiga. dem är alltid den andra lik. jag gör alltid samma saker i nästan samma ordning. (när jag tänker efter så är det alltid samma ordning)
jag måste hitta på något nytt mönster, något som får än att ha roligt redan på morgonen. och inte bara när man kommer till vänner.
jag har tänkt på en ytterligare sak, att skriva godmorgon på sms till någon. tycker jag är värdelöst.
jag förstår inte varför man gör det. personen i fråga kanske inte alls har en bra morgon, då vill man inte ha något uppkäftigt sms om att ens morgon skulle vara god. eller personen som skriver det, kan väl hålla sig till att -säga- godmorgon till sådana som finns runt omkring än, där man kan önska någon en godmorgon. nu blev det ännu mer överskattat i mina ögon.
jag menar, hur många ungdomar har en 'trevlig' morgon? tror inte någon trivs fullt ut med att gå upp när man egentligen skulle kunna sova.
idag ska jag ha prov. wish me luck! (eller nej gör inte det)

Att lära sig utav misstag är en klassiker. det är inget klokt ordspråk. det är enkel hjärnaktivitet. det är så vi fungerar. sen kan man missbruka den mekanismen mer eller mindre. ni skulle nog säga att jag inte visste vad detta innebar. men det gör jag, mer än vad ni tror.
jag vågar inte älska den jag inte vågar sluta älska. låter det logiskt? det är det inte. jag är rädd att förlora en självklar trygghet. jag är rädd att förlora något för nu har jag lärt mig att det är så det känns, när något bra står bredvid och stöttar. även om jag skulle klara mig utan det där stödet, så är det otäckt att ödelägga något som är en självklar känsla.
jag vill börja uppskatta mitt liv. (och börja med att berätta hur ytlig du är. hur jag inte vill älska dig men kan inte sluta. berätta hur detta aldrig kommer fungera men jag kommer aldrig gå ifrån dig)
det finns dem som inte har en säng, som inte har ett hus. som vaknar varje dag och känner att dem inte vill ha en ny dag, för då måste dem börja tänka på vart de ska få mat ifrån, vart dem ska spändera den kommande natten. jag har dessa självklarheter. jag är bortskämd med ett bra liv. så bortskämd att jag har hunnit utveckla ett sinne för att klaga över obetydliga saker. enbart för jag blev så van med känslan att vakna och alla dessa ting är självklara, så jag kunde inte uppskatta längre. jag vill nästan lägga skulden på mina föräldrar där. att dem fångade upp mig så bra under hela min uppväxt. att dem höll mig borta ifrån saker som skulle vara annat än normalt för barn som växer och formas utav omvärlden. (eller rättare sagt, saker dem trodde var farliga)
jag är så bortskämd att jag ska börja skämmas. jag har så lyckliga underlag att jag ska börja slita mig i bitar. jag har så perfekt värld att jag ska slå den i bitar. livet är orättvist. och livet blir vad man gör det till. (vinken här är att jag tycker att ingen borde få må bra, förs man har mått riktigt dåligt. man ska ha känt på dem hemskaste stunder för att vara värdig att uppleva dem bästa)
påtal om ord, så är jag ytterst trött. och ska testa sömn inatt.

- Jag gör det för din skull. du är det enda som står på spel i min värd. förlorar jag dig förlorar jag synen nu. jag värdesätter inte dig. jag kommer överleva utan dig. jag kommer klara mig. jag kommer förtsätta. jag kommer inte gå under. men jag vill ha dig inom räckvid jag vill ha dig nära. jag vill inte behöva genomgå den prövningen.
jag tar dina krav. jag kommer aldrig kunna klara det. det kommer aldrig fungera älskling. men jag ska försöka. försöka tills jag inte har mer att hålla i. jag ska bryta dig i bitar. -

vaknade idag, käkade frukost, låg i soffan tills det gick att röra på sig igen pga mättheten. slog på datorn och passerade tomma ord genom olika personers liv. gick och hämtade cola, gick och rökte, slog på en film, gick och rökte, åt pizza, gick och rökte, tittar fortfarande på film.
jag borde egentligen pluggapluggaplugga tills jag spyr.

Sitter och lyssnar på as skön musik - Various Artists – Another Shot of Old Skool of Rock

känns som att det var flera veckor sedan det var natt. att känslorna hade kommit och gått för väldigt längesedan. som att dem var bedövade vid detta lager. jag bestämde mig för att vända andra kinden till, så jag lär mig snabbt att tro du är borta för gott. jag vill inte gå och sova. känns som att drömmarna kommer smyga sig på mig och förstöra den mur jag har byggt upp för att hålla känslorna ute. kan inte förstå att min räddning blev mitt fall.
det är lätt att bli bitter. och ännu lättare att inte hindra det. jag har ganska lätt att få den syndromen. påtal om syndromer, jag skulle plugga hela dagen idag.
men det vet vi ju alla hur dåligt något går när det är jag som säger det. datorn är för intressant för att man ska kunna tänka på ett tråkigt papper med bokstäver som inte blir någonting annat än röra.
funderar på att kanske klippa mig.
det är äckligt med fula tänder. jag kom och tänka på det. så ni som har skela tänder, gå och fixa dem medans tandvården fortfarande är gratis.

ni vet när man är arg på någon, och den säger något som är sårande, och man vill bara slänga sig runt personen och förklara att man älskar den, men är för envis för att kunna visa dem känslora? mm. så känns det just nu.
jag hörde min röst säga en elak sak samtidigt som mina tårar rann för något helt annat. och nu är det fuckt. helvete inte okej med någonting.
jag ska läsa naturkunskap hela helgen. är man tråkig så är man. valde att åka hem till gamla 82 åriga farmor och äta pizza och titta på nyheterna i samband med whisky pimpling. jag tycker inte det låter någe frestande i allafall, men jag vet inte hur det är med er. jag kommer säkert pimpa farmors oanvända laptop med lite coola paint bilder made bai moi.
har ingen lust att gå ut till köket och ta en macka. illamåendet sedan veckans nederlag kvarstår och sällskapet är snäppet värre.
kommer glömma bort att vara aktiv. men det gör ni också.